Hej alla skolios vänner där ute!

Jag har ganska nyligen börjat med denna blogg och skulle bli väldigt glad av att få prata med andra som också är drabbade av detta rygg fenomen.
Jag tycker även att det skulle vara roligt att få lite skolios vänner som man kan prata med om allt möjligt och även bolla tankar med.
Skulle även vara kul att träffas och kanske ta en fika någonstans. :)

Så ni som känner att ni skulle vilja ha någon att prata med som är i samma situation som er så skriv gärna en kommentar till mig så kan vi lägga till varandra på msn eller nåt. ^^


Operationen inställd!

I morgon 8 december var min 2 ryggoperation planerad, den blev inställd. :(

Jag är förbannad!
Narkosläkaren sa att läkarna har gjort bort sig!
För att göra en lång historia kortare:
Operationen blev inställd pga bristande operationsplanering från kärlkirurgen och med läkare på sandlådenivå som narkosläkaren uttryckte det.
Han hade tydligen inte planerat ända fram om det skulle hända nåt allvarligt.
Samtidigt så kände narkosläkaren att han inte hade tillräcklig kompetens ifall att det skulle hända nåt allvarligt.
Så dom ska nu samla personal som dom vet kan hantera alla situationer som kan uppstå. Så nu får jag vänta på ett nytt operationsdatum. :(

Det nya datumet kan bli om en vecka, två veckor, tre veckor eller ja när som helst. Men narkosläkaren sa att han tror att det blir tidigast i januari... Så ja får vel se när det blir av denna gång.
Det som gör mig mest sur är att jag verkligen hade ställt in mig på detta och kände mig så redo man nu kan bli när man ska genomföra en sån här operation. Och så kommer detta stora bakslag! Ne verkligen inte roligt.. Får helt enkelt bara sucka och vänta vidare. Och hoppas kan man ju att man får en ordentlig ursäkt från dom sen för nu skäms dom sa dom, och det med all rätt!
Narkosläkaren sa att han hoppas på att jag kan förlåta honom för att han stoppade operationen. Jo klart jag kan det, han såg åtminstone till säkerheten, det var därför han gjorde det. Däremot den där kärlkirurgen är jag fortfarande sur på att han bara tänkte köra på och hoppas på turen i princip! idiotiskt!

Sen för att strö mer salt i såret fick vi reda på att skruven som jag har trott tryckte/snuddat vid aortan tydligen trycker in I aortan! :shock:
Det är bara rena turen att jag inte började blöda från den 2003 vid första skoliosoperationen!
Man kan jämföra det som en ballong, när man trycker in ett finger i ballongen så kommer man in en bit utan att den spräcks. Det är så det är med skruven, den ligger alltså i aortan men den har inte gått helt igenom. (vilket såklart är tur!)

Skruvspetsen är inkapslad av vävnad som har vuxit runt den typ så det blir som en propp där. Så det kirurgerna är rädda för är när dom skruvar ut den där skruven så kan det vara så att den där vävnaden följer med skruven och då blir det ett hål på aortan vilket måste stoppas SNABBT! Detta är ett väldigt ovanligt fall sa dom. Narkosläkaren har aldrig varit med om det under åren han har jobbat där, så dom vill då såklart göra allt så säkert som möjligt och vara förberedda på allt som kan hända.

Dom ville ha med en tohrax kirurg också men denne kirurgen ville inte lämna sin operationsavdelning så där var det nåt som brast i planeringen också och med det menade då narkosläkaren att det blev lite pajkastning och sandlådenivå att dom inte riktigt kom överräns med vart jag skulle opereras för att minimera riskerna.
Men tohrax kirurgen ville inte komma till ortopedavdelningen för att operera då han ansåg att han hade all sin utrustning då på sin avdelning osv..

Suck!!!!!
Är hemma nu iaf har varit på KS från 13.30 till c:a 16.15 idag bara för att få reda på detta och fick åka hem igen utan operation! :(

Fick med mig denna bilden från narkosläkaren, den är tagen när dom gjorde angiografin.
Där jag har ringat in så ser man skruven som går in i aortan (stora kroppspulsådern) och skruven över ligger väldigt nära den också, Så ja, jag tror nog att ni förstår att jag vill få bort den så fort som möjligt!
Tänker ju på det varje dag sen jag fick kännedom om det.

Operationsdatumet fast ställt


Jupp nu är det klart.
Jag ringde till vårdplaneraren på Huddinge idag eftersom att jag inte har hört ett knyst ifrån dom och den preliminära veckan närmar sig med stormsteg. Då berättade hon att det bestämdes i morse att jag ska opereras den 8 december alltså vecka 49 istället för 48.
Jag ska opereras på Karolinska sjukhuset i solna. Först var dom osäkra på om det skulle bli Huddinge eller Solna, men tillslut bestämde dom Solna eftersom dom måste ha en special sal för att operera mig eftersom även en kärlkirurg ska vara med under operationen.
Så ja nu är det bara att åter vänta igen på detta datum.

Operation nummer 2 på ingång

Jupp idag är det måndag och det blir operation.. Min kirurg sa att mitt onda inte beror på den tidigare operationen och tyckte därför inte att jag skulle opereras.

Men fick det bekräftat att en av skruvspetsarna trycker på stora kroppspulsådern och kärl kirurgerna tyckte att det var bäst att låta det vara så. :/

Jag gillade inte det svaret. Min kirurg sa dessutom att det finns en risk med det om jag t.ex skulle hamna i en trafikolycka igen då kan det gå riktigt illa. Men även hon försökte förespråka för att inte operera då den chansen är väldigt liten att det skulle hända igen.

Hon lät mig själv tillslut välja om jag ville bli opererad eller inte. Efter snacket om att skruven kan göra hål på min aorta så kände jag mig väldigt orolig och kände att en operation skulle nog ändå vara det bästa.
Då tar jag åtminstone bort den där "lilla" risken för att något KAN hända på det viset längre fram.

Det som kändes jobbigast var att hon sa att det är en ganska omfattande operation och kan gå på två sätt. Antingen blir det den "lilla operationen" då kommer dom att föra in en slang i ljumsken med en ballong på som dom för upp till spetsen av stora kroppspulsådern för att stänga till det blodkärlet, och sen öppnar dom upp i ryggen och plockar ut materialet.
Eller så blir det den "stora operationen" att något går snett och dom råkar göra hål/skrapa på pulsådersväggen och det börjar blöda, så måste dom snabbt göra ett snitt i sidan av bröstkorgen och gå in bakom tarmarna på nåt vis, (förstod inte riktigt) för att stoppa blödningen. :/

Så ja det var mycket att ta in. Jag hoppas nu iaf att denna operation ska gå bra och att jag ska slippa ett extra ärr på sidan av bröstkorgen också. Men ja, får se hur det går.

Klart jag är rädd, vore nog korkad om jag inte vore det! Men jag känner nog endå att fördelarna med att opeperas nu är väger över det på längre sikt än att ständigt vara rädd att jag ska råka ut för något, t.ex trilla av en häst eller vad som helst och då kanske behöva fara i ilfart till akuten med fara för mitt liv. :/

Visst en operation som denna är allt annat än oriskfull men jag får vel helt enkelt hoppas på det bästa att det ska gå bra.

Helena sa dessutom preliminärt att vecka 48 så kanske det blir av, och det är ju typ bara två veckor dit! :O
Herre jösses får se om det verkligen kommer att bli av då. Läskigt värre!
Inte någon lång tid här inte att låta det sjunka in. Fast å andra sidan så är det skönare att få det gjort så fort som möjligt.
Foten däremot tror jag inte att det blir någon operation på, inte enligt Helena iaf. Enligt henne kommer den att läka själv men att det kommer ta tid innan frakturlinjerna kommer att försvinna från röntgenplåtarna.

RSS 2.0