Ett år sen... 30 augusti 2011

Känns konstigt att det redan har gått ett år sen, då minnena fortfarande är så starka. Jag minns hur det var att ligga där i diket och kippa efter andan, jag minns när jag låg i ambulansen och skakade, hur det var när dom skjutsade in mig i ambulanshelikoptern. Jag förstod inte själv vad som hade hänt..
Ja, alla dom minnena och mycket mer finns fortfarande kvar framför min näthinna. Tankarna på det gör mig både upprörd och ledsen och jag förstår fortfarande inte att det har hänt. Det är bara bilderna och mina minnen som bevittnar det för mig att det hela är sant. En hemsk upplevelse som kommer till liv åter och åter igen i mina tankar..
Det är svårt att åka till sthlm då jag alltid passerar denna plats och alla minnen bara väller upp.
Jag har bearbetat allt så gott jag kan, men det kommer aldrig att försvinna ifrån mig helt!

För mig känns händelsen overklig som att den aldrig har ägt rum. Men så fort jag tittar på bilderna så vet jag den bistra sanningen, det är sant!..
Idag mår jag hyffsat bra efter det stora traumat. Har dock fortfarande ont i min högra fot och i korsbenet i ryggen och även andra små saker, men det är för privat för att berättas.
Så fysiskt mår jag vel ok iaf, det är värre psykiskt. Jag är en person som har svårt att prata om sånt här så jag bär mycket kännslor och så inom mig som egentligen borde komma ut, men det tar emot för mycket att berätta..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0