Hundvakt till Bianca idag



Nikon D90 - Nikkor 50mm 1,8

Ja idag var jag hundvakt till min syrras hund Bianca medans hon åkte på en barn mässa.
Hon är gravid med sitt första barn, så jag ska alltså bli moster, så nu börjar det bli dags att kolla på barnkläder och allt som hör till det.
Ska bli väldigt spännande att få vara med från början. Jag är ju själv yngsta barnet i våran familj så jag har aldrig fått vara med från början av en bebis liv så detta ska bli jättekul! :)
Sen får man ju en liten bebis fotomodell på köpet. :P

Fornarnia





Nikon D90 - Tamron 90mm 2,8 macro

Bilderna är gamla och fölet är stort nu, måste ta nya bilder på henne när tillfälle ges. :P


Råttisarna




Nikon D90 Tamron 90mm 2,8 macro och Nikkor 50mm 1,8

Ibland behöver man inte gå långt för att hitta intressanta motiv






I går morse när jag låg i min säng såg jag en talgoxe som flaxade framför balkongdörren, så jag skycnade mig upp, grabbade tag i kameran och började fota fåglar.
Det var flera stycken som uppehöll sig i träden framför min balkong så Jag hämtade mitt stativ och mitt Tamron 70-300 och började fota.

Bilderna från höst promenaden





Nikon D90 - Tamron 90mm 2,8 och Nikkor 50mm 1,8

Mikaela ringde nyss

He he Mikaela, reportern från efterlyst ringde nyss till mig och sa att dom har kollat på hur inslaget blev som dom spelade in med mig i går. Och då sa hon att det blev så himla bra så hon ville att det skulle vara med några sekunder som reklam till programmet. :P
Så hon sa, bli inte förvånad om du ser dig själv lite på tv dom senaste dagarna. ha ha
Jag kunde bara skratta åt det och sa ok. :P

Ha ha kul att dom tyckte det blev bra iaf. ^^





Hösten är på ingång

Jag sitter här framför datorn som vanligt. Men nu har jag faktiskt bestämt mig för att jag ska ut och fotografera, kanske om jag har tur så hittar jag nå fina höst svampar?
Jag ska prova lyckan iaf får se vad det blir, lägger upp bilderna sen. :)

Intervju med Efterlyst idag

Daniel kollar filmkameran så den fungerar som den ska.

Här intervjuvar Mikaela polisen.



Mikaela intervjuvar mig.



Daniel filmar mopeden.

Nu är intervjun med Mikaela och Daniel över! Ha ha får se hur dom klipper ihop det nu. ^^
Ja det kändes pinsamt att sitta där på stolen och prata, man fick ju typ minnesluckor och visste inte riktigt vad man skulle säga och orden ville inte komma fram som man hade tänkt osv.. Men nu är det över iaf. Skönt!
Men dom var snälla och skötte det bra. Mikaela ställde frågor och jag försökte svara så gott det gick. =P
Ska bli väldigt intressant att se hur inslaget blev nu. xD
Jag fotade lite privat med min kamera under intervjun med polisen så man fick lite minnen från dagen.
Det var ju inte så kul däremot att det blåste och regnade med uppehåll lite nu som då. Så när dom skulle börja filma så började det regna och när vi inte filmade då var det uppehåll, så irriterande!
Men ja, någonting fick vi nog ihop iaf. ^^

När dom intervjuade polisen så var tanken att jag först skulle titta på men sen så frågade dom mig om jag kunde tänka mig att bli filmad tillsammans med polisen.
Så jag gick med på det och polisen fick berätta för mig då framför kameran vad som hade hänt mig.
Det känns så konstigt när någon annan berättar för mig vad som har hänt. För mig känns det helt overkligt!
Just också eftersom jag klarade mig så pass "bra" som jag gjorde så känns det ännu mer som att det aldrig har hänt, eller att det har hänt men inte mig..
Jag kan fortfarande inte ta in att det har hänt. Men alla besök till vårdcentralen och besöket till sjukhuset skvallrar ju för mig att jo det är sant. Men åter igen, det känns overkligt.

Jag försökte säga som jag upplevde det till Mikaela men när dom riktar den där kameran mot en så får man ju såklart munhäfta! xD Jag kunde inte hitta orden ha ha
Men ja, Mikaela berömde mig och sa att det såg ut som att jag inte gjort nåt annat, alltså att det inte var första gången jag var framför kameran.
Men ja, dom var jättetrevliga både Mikaela och Daniel.
Daniel har dessutom jobbat hos Efterlyst i 11 år! Miakela hade jobbat där i 2 år.

Så nu får jag se hur jag ser ut i tv rutan. Men det jag hoppas allra mest på och innerligt och hela grejen varför jag skrev till Efterlyst är såklart att idioten som körde på mig SKA åka fast! Annars känns det som att man gjort det för gäves.. :(
Men jag håller tummarna!

Happy birthday to me!

Japp, idag blir man tydligen 26 år. Tänk att tiden går så fort! Man känner sig nästan gammal ju. ;D
Ne då, så farligt är det inte men visst känner man endå att tiden går fort.
Eftersom det är så svårt att sammanstråla familj och vänner pga alla jobb och så, så fick Jocke (Min tvilling)  och jag ha våran fest dagen innan våran födelsedag, alltså igår.
Men det fungerade ju bra det också. vi var hemma hos Jocke, hans lägenhet är större så det var mer bekvämt på det viset.










Jag ska vara med i Efterlyst!

Asså shit jag kan inte fatta att det är sant!
Eftersom den där bilen smet som körde på mig så tänkte jag att jag provar att skriva ett mail till Efterlyst på tv 3 och se om dom skulle vilja göra ett repotage om fallet för att då eventuellt få fast gärningsmannen.
Jag hade inte mycket hopp om att dom skulle vilja göra det eftersom det inte finns jättemycket att gå på i bevis material. Reportern mailade tillbaka till mig och ville ha namn och nummer till polisen som hade hand om mitt ärende och det fick hon.
Och nu idag så ringer hon till mig och sa att polisen är berädda att gå med på att göra en efterlysning! Shit! Jag ska vara med i tv!! :O
Jag har nog inte riktigt smält samtalet än och fy vad nervös jag är nu! Hon sa passar det att vi kommer i morgon? Öhh nja sa jag men går det senare i veckan? Jag fick som svar att hon skulle kolla upp det och sen återkomma till mig i morgon.
Asså ha ha shit jag är hur nervös som helst nu, jag är inte ens bra på att prata.. xD
Men jag gör det för att jag känner att den där idioten körde på mig och sen bara kallsinnigt bara dra därifrån! En sån idiot förtjänar inte att slippa undan en sån sak..
Så får se om det leder till nåt resultat, jag hoppas på det iaf, annars har jag skämt ut mig i onödan. ;D


5 Oktober 2011 - Weei! Rimbo marknad i morgon!

Ja nu är det den tiden på året igen, marknaden är här! Jag har gjort det själv lite som en tradition att gå på den varje år och det tänker jag absolut göra i år också trots att jag kommer att få linka på foten och ev. ta till kryckorna om jag ska gå mycket.
Jag ser väldigt mycket fram emot marknaden, det är så skön stämning där och riktigt mysigt!
Måste köpa en ny väska pga att min gick sönder i olyckan *suck* :(
Sen får jag se vad det mer blir. Antadligen nåt gott att tugga på iaf. ^^






Här är lite bilder från Rimbo marknad 2008.

4 Oktober 2011 - Såhär ser foten ut nu




Efter olyckan såg den ut såhär.


Men detta såret vill inte läka! Jag har fortfarande bandage på foten, det ser förstås inte lika äckligt ut nu som på bilden men endå..






Men nu c:a en månad och en vecka efter så ser det ut såhär.

4 Oktober 2011 - En månad och nästan en vecka efter olyckan

Idag mår jag hyffsat bra, men i början var det en riktig pina! När jag skulle vända mig i sängen sved det som bara den i korsryggen så jag var tvungen att röra mig i slowmotion.
Jag kunde knappt stiga upp från soffor och sängar själv, men det gick med mycket smärta så jag fick äta alvedon 665g och Ipren tre gånger om dagen för att klara av vardagen.
Och har hoppat på kryckor nu i typ en månad men nu börjar jag att gå utan dom. Jag linkar på foten och det går ganska bra så länge jag går på rätt sätt och inte böjer för mycket på foten.

Det jobbigaste fortfarande är att sätta sig och ställa sig upp från stolar, sängar och soffor. Det gör så ont i korsryggen även om det bara känns några sekunder så är det tillräckligt endå!
Men det ska vel gå över så småning om hoppas jag.
Håller även på att vänta på en kallelse till Norrtälje sjukhus så att jag får röntga ryggen och foten och se så att det läker.

Var även till Huddinge förut för att kolla så att det inte har hänt nåt med min rygg. Ja, för er som inte vet så är jag opererad för skolios och för er som inte vet vad skolios är så kan ni klicka på länken --> http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Skolios/ Eller söka själva på google. Jag har alltså två titan stag, skruvar och krokar inopererade i ryggen så vi ville kolla så det inte har hänt nåt med det i och med olyckan.

Jag fick då träffa min kirurg som opererade mig 2003 alltså nu för 8 år sen!
Tyvärr så gillade jag inte hennes personlighet när jag träffade henne första gången, hon var så rak i sättet och nästan otrevlig upplevde jag henne så jag fasade lite inför besöket att träffa henne igen.
Men det fungerade bra hon var faktiskt trevligare denna gång och jag fick tom ett leende av henne. =P
Hon kollade på mina röntgenbilder som KS tog på mig då jag kom in akut.
Hon sa att det har inte hänt nåt med stagen och det såg fint ut. (skönt!)
Men sen sa hon att hon såg att två skruvar tydligen är för långa och har gått igenom kotkroppen och det har dom inte märkt förrens nu på 8 år!!
Och jag har haft ont i min rygg sedan operationen gjordes! Och nu säger hon att det kan vara dom där skruvarna som gör det. :O
Jo, jag är faktiskt sur att dom inte har sett det där förut på alla kontroller jag har gått på pga av min ryggvärk!

Det skulle tydligen till en olycka för att dom skulle upptäcka det!?
Aja så nu väntar jag på att få en tid för återbesök till Huddinge och då ska dom göra en grundligare undersökning av dom där skruvarna och kärlen för att se mer hur det ser ut eftersom röntgenbilderna från KS inte var så skarpa.

Så ja, hon sa det att i vanliga fall så brukar man inte göra nåt åt detta, men eftersom du har haft problem med ryggen såpass länge så kanske det blir en till operation och då ta bort alla skruvar och stag som jag har där nu eftersom att min rygg har läkt färdigt från förra operationen så gör dom ingen nytta i ryggen längre.

Så ja nu står man inför ev. en operation igen, usch.. Minns fortfarande tydligt hur jobbig den första var och rehabiliteringstiden efter den, det var inte kul! Mycket ONT var det!!
Men ja om jag kan bli kvitt det onda som jag har i ryggen nu så tror jag att det är värt det att gå igenom det igen. :(
Vill det, men samtidigt inte.. så ja tankarna snurrar i huvudet väldigt mycket just om det blir operation igen eller inte.. :/


2 September 2011 - Hemgång från sjukhuset



Här gör jag mig redo att åka hem från sjukhuset.


:)


Eftersom det var en bra bit att gå genom sjukhuskorridorerna till bilen så fick pappa låna en rullstol från avdelningen som jag fick rulla i till bilen.


Det var fint väder när vi kom ut.

Tre dagar fick jag vara på Karilinska sjukhuset i Solna. Det var skönt att få komma hem, men det var inte lätt att göra vardagliga sysslor som att sköta djuren osv, så mamma bor nu hos mig och hjälper till med det som inte jag klarar av.


31 Augusti 2011 - Mopedolyckan

På kvällen vid 08.15 i tisdags var jag med om en trafikolycka!
Jag körde moped hem från min bror vars hundar jag hade varit hundvakt åt. Plötsligt känner jag en hård smäll bakom mig, tror det i nästa sekund svartnade för ögonen för i nästa sekund det jag minns rullade jag i snabb fart på marken och hoppades bara på att jag snart skulle stanna.

Enligt vad jag har fått berättat för mig så flög jag 50-60 meter i luften och moppen en bit till! Det var på en 70 väg och jag höll vel kanske 55-60 km/t men vi tror att för personen som körde bilen gick det mycket snabbare än 70!
När jag slutade rulla på marken så förstod jag inte vad som hade hänt, jag hörde bara plötsligt en röst som sa att "det ligger någon här" Där låg jag i diket på mage med min högra arm under mig och kunde inte röra mig, jag kunde bara koncentrera mig på att andas.
Dom hade stått på sin balkong och rökt och hörde sedan smällen så dom gick dit för att kolla vad det var.

Sen kom två ambulanser, polisbilar, en akutbil, en brandbil och kustbevakningen. Dom körde in mig i en av ambulanserna då jag frös väldigt mycket. Sen landade ambulanshelikoptern då skjutsade dom in mig i den i stället och så fick jag flyga helikopter till Karolinska sjukhuset i Solna och där har jag fått tillbringa mina dagar tills igår då jag äntligen fick åka hem. Jag klarade mig med skrapsår lite här och var på kroppen men mest blev det i nedre delen av ryggen sen fick jag en spricka i korsryggen och en i högra foten så ja, nu är jag lagom invalid!
Får hoppa på kryckor i några veckor men det är endå väldigt skönt att det inte blev värre med tanke på min flygtur genom luften men tillräckligt ont har jag endå.
Det värsta av allt var att idioten som körde på mig SMET från olyckan! Så vi vet inte vem som har gjort det... Blir väldigt chockad när jag tänker tillbaka på minnesbilderna av vad som hände men tänker ändå att, jag hade ÄNGLAVAKT!



Jag på sjukhuset.


Min rygg fick ytliga skrapsår.


Här blir jag omplåstrad.


Vänster fot klarade sig ganska bra.


Det var värre med höger. Jag hade dessutom brutit två ben i den på ovansidan av foten så jag fick kryckor att hoppa med.


Inte så trevliga tår. :( Hoppas jag får behålla mina naglar.


Fotknölen på höger fot fick nog det djupaste såret, för det tar väldigt lång tid för det att läka!
Nu en månad och snart en vecka efter olyckan så har det fortfarande inte läkt..


Sår på händerna fick jag också, men dom läkte snabbt. :)





Här har dom precis hittat mig på olycksplatsen och stabilicerat mig på en bår.


Här åker jag iväg med helikoptern till sjukhuset.


Jupp bilden föreställer min demolerade moppe... R.I.P moppen du var skön och bra att åka på dom 5-6 åren jag fick ha dig. ='( <3


Här ser man det tydligare att styret lutar bakåt mot sadeln och att den är ihop tryckt.


Jag på sjukhuset, ser hemsk ut där, men inte så konstigt när man varit med om en sådan sak.


RSS 2.0